Jag har inte så mycket att klaga på angående 2011 egentligen, förutom en händelse jag skulle vilja ge en rejäl känga! Men nu ska jag skriva i positiv anda så vi hoppar den incidenten och all annan skit!
Jag skulle vilja hylla det gångna året som har varit till belåtenhet i flera aspekter. Jag har totalrenoverat min lägenhet, jag har varit full på Åland, jag har blivit tjock, jag har köpt en skitfrän motorcykel, jag har tränat och blivit smal igen, jag har gaddat snoppen, jag har varit i San Francisco och upplevt Metallica som firade 30-årsjubileum som band i dagarna fyra, jag har satt personligt officiellt rekord på milen med 47,28, jag har blivit vän med Ron McGovney på Facebook, jag har vunnit 10.000 kr i postkodlotteriet, jag har kört bil över Golden Gate-bron, jag har lyckats fly från Alcatraz (eller det har jag ju inte, utan jag har varit där som turist och tog sista båten för dagen därifrån) och sist men inte minst har jag varit med i direktsänd TV som expertkommentator (läs nördigt fan).
Jag har bränt en helvetes massa pengar ser det ut som. Jag vill inte räkna ut hur mycket, men jag har i varje fall tjänat in en liten del när jag bestämde mig för att gå ner i vikt för då jäklar va jag billig i drift!
Den ekonomiska planen för 201 ser ut som följer: Jobba för att tjäna pengar så jag kan betala tillbaka skulder sen skuldsätta mig mer och fortsätta jobba.
Den fysiska planen för 2012 ser ut enlgt följande: Vansbrosimmet 8:e juli (måste lära mig simma) sen Lidingöloppet 29:e september.
Den livsnjutande planen för 2012 ser ut som följer: Åka motorcykel, dricka öl, bada och förhoppningsvis få ligga lite.
Planerade konserter för 2012 är följande: In Flames i Gävle och Örebro, Metallica i Danmark och Norge, förhoppningsvis Pearl Jam i Globen, Chainwreck på Sweden Rock (om dom går vidare i bandtävlingen på Sweden Rocks hemsida och att jag får åka med som roadie eller ölhållare), sen hoppas jag på Melissa Horn på Grönan eller Lulu på Cirkus.
San Fraan Ciiiisco!
Japp nu är jag äntligen här! Det har varit lite av en dröm ett tag nu att få se staden där allt började. Eller det började väl teoretiskt sett i Danmark eller LA, men mest började det i SF. Lars U å boysen bodde här, spelade, söp och låg med tjejer. De var det nya hypade bandet i Bay Area. Thrashen var född.
Nu exakt 30 år senare ska jag få vara med att uppleva ”The shit” om man är ett fan av Metallica, och det är jag faktiskt! Grabbarna har bestämt att lira 4 dagar på Fillmore Theatre för att fira sin 30-åriga födelsedag. Inbjudna är de fans som hade tur att vinna i lotteriet de hade för att sen få möjlighet att köpa biljetter. Jag vann inte men har med hjälp av fantastiska människor fått möjligheten att medverka vid detta historiska spektakel. Jag tänker inte hålla på å lägga upp en tacklista men vill med största tacket i världen tacka Sara som valde att ge mig sin plus 1 biljett trotts att hon aldrig träffat mig. Det sorgliga i kråksången är att hon inte kunde följa med för hennes far råkade ut för en olycka så naturligtvis stannade hon hemma hos pappsen i stället för att åka, vilket är helt förståeligt men jävligt trist för henne! Efter mycket möda och stort besvär så lyckades vi få MetClub att skriva över biljetterna på mig så jag ändå kan gå. För att ev få möjligt att medverka vid även de två sista spelningarna har en Metallica-kompis förklarat att jag ev kan få följa med som hans plus 1 beroende på hur mycket vi kramas. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta för jag har lovat att göra allt jag kan för att få gå…
Idag har vi shoppat. Eller vi och vi; Asta har shoppat! Shoppat med det stora kreditkortet. Jag vet inte slutsumman som det stackars kortet blev av med, men en transaktion på närmare 1000$ för ett par skor så vill jag inte ens tänka på totalen. Men det var ju räntefritt i sex månader så då är det ju lugnt…
Själv gick jag in och tittade på en klocka jag skulle vilja ha. Ett köp blev det ej, och tur var väl det för då hade inte sex månader räntefritt varit nog. Men jag blev totalförälskad och det kommer nog att bli det dyraste giftemål jag kommer att vara med om. Jag blir nog tvungen att låta pengarna rulla tids nog. SATAN va snygg den var! Ett urverk med inte mindre än 72 timmars gångreserv!
Imorrn har vi bestämt att börja köa mycket tidigt för att kunna raila. (stå som boskap och se galna och skrika halsen ur oss längst fram) Sist jag var längst fram var 1999 i Globen så det kanske är dax igen, det är ju trots allt mitt 50-spelningars jubileum.
Fan vilken konsumenttorsk jag är! Inte sådär så det bör räknas som ett missbruk utan mer jävligt onödigt. Eller egentligen inte onödigt heller, för jag vill ju verkligen ha det jag köper. Jag ångrar inte många av mina inköp, men ibland tvivlar jag på min kompetens till att shoppa. Jag känner att jag verkligen behöver dyra grejer. Jag har definitivt inte den inkomsten som bäddar för dyr konsumtion, men jag har på nått konstigt sätt fått för mig att jag ändå kan köpa dyra saker. Av nån outgrundlig anledning så har det en tendens att alltid lösa sig. Det stavas säkert avbetalning.
Jag har dessutom genom årens lopp lyckats samla på mig så ini helvete med Metallicaskivor i alla dess utgåvor och färger som bara står i hyllan och är fina. Jag mår liksom lite bra av att ha dom. Jag spelar dom inte. Jag har säkert över 100 vinylskivor och jag äger inte ens en vinylspelare, men det är råfränt med vinyl! En hel del stuff är fortfarande nerpackade i kartonger sen jag flyttade för snart 7 år sedan. Jag använder bara ett fåtal av alla t-shirts jag äger (säkert över 100 st) för om jag använder någon av dom ”svåra” så kan dom ju bli slitna. Jag har alla affischer i rullar uppe hos mamma och pappa. Men det känns bra att veta att jag har allt detta.
I somras gjorde jag min någonsin största affär (om man inte räknar min lägenhet). Jag köpte en motorcykel för bara 185000. Det var ju ett skitbra pris! Det var ju en exakt sån som jag vill ha och det var bytta slipons och motorn hade utrustats med screaming eagle super tuner. Jag kunde ju inte låta detta tillfälle glida ur händerna på mig! Nu står den i garaget och kostar egentligen på tok för mycket i månaden med tanke på att den bara går att använda ca 5 månader om året, men det är det värt!
Nu har jag hittat en klocka som jag tror jag behöver. Jag kan ju inte ha samma varje dag!
Dumheten har nått sin gräns med hull och hår! Jag tror vi måste omvärdera vad som klassas som total dumhet.
Ring P1 är ju på sätt och vis ett relativt humoristiskt program där man kan lyssna på folks olika synsätt och klagomål. Även om det är rätt tragist att folk ska sitta hemma och vilja ringa in till radio och uttrycka sitt missnöje till olika vardagliga situationer så kan det kanske vara bra för dessa bitterfittor att få ut all sin bitterhet. Tänk hur det skulle vara annars! –”Ska vi åka och hälsa på farfar? Oh no!
Jag råkarde höra en snutt av programmet imorse när jag som omväxling körde upp en bil från garaget. Det var en man som helt på riktigt ringer in och är besvärad över att någon har lagt ut en bild på hans krusbärsbuske på Facebook! Jag tror det var facebook och att det var hans men jag kom in lite hastigt i samtalet så jag är inte helt 100. Det är ju iof inte det mest väsentliga i kråksången utan det mest konstiga är ju att mannen är irriterad över att det är lagligt att fota hans krusbärsbuske och visa den för allmänheten!? Hur tänkte han nu? Tror han att busken är rädd för att bli taggad och folk ska su hur lite bär han har eller blir han svartsjuk?
Han drar även paralellen till att förr i tiden så fans allt bilderna i ett fotoalbum och då kunde han minsann be om att bilden ej skulle visas för Margit.?! Varpå reporten då säger att det hade han troligtsvis skitigt i, och visat bilden ändå. Då blir mannen en aningen upprörd och förklarar lite irriterat att han då skulle ha sagt upp bekantskapen…
Han menade även på att det skulle ju bli väldigt svårt för han att förinta bilden från internet, för då skulle han ju som han säger: -”behöva ta sina surt förvärvade pengar och åka till Amerika och ta sig in i nått serverrum”.
Kära Elsa!
Jag sitter vid vattnet i Gamla Stan och blickar ut över Riddarfjärden och zippar på en folköl. Vilken jävla resa!
Det är svinkallt och blåser isande onda vindar. Melissa Horn sjunger till mig med sin bitterljuva stämma. Hon sätter ord på tankarna i mitt huvud och jag känner mig inte ensam. På något bittert/vackert sätt målar hon med känslor som ingen annan. Snart ska jag gå å mata ansiktet med en blodig biff med ett glas husets billigaste vin.
/Din Christer
Jag hör och ser fortfarande kommentarer kring Lulu som på något sätt skär lite inombords. Jag borde ju inte bry mig, men jag gör det.
Det är som om jag vill försvara grabbarna mot all kritik, men jag måste säga att deras förklaring kring projektet i intervjun nedan ger en utmärkt bild om vad det handlar om och varför. Jag älskar James förklaring till projektet och Metallica som band och jag påminns IGEN om varför jag älskar det här bandet och kommer för evigt vara det troget. Sen måste jag säga att Lou är ju briljant!
Fredagen den 11/11-11. Shit vilken grej! En gång på hundra år ba!
Nä, jag känner inget! Inget speciellt!
Inget mer än en smådryg jävla förkylning som endast gör att jag inte kan träna. Gå till jobbet är inga problem, men den är tillräckligt i vägen för att jag inte ska få utlopp för mina aggressioner i form av styrkelyft.
Idag är det fredag och ”jobbhelg” så då släcker vi lampan vid 21-bläcket. Jag orka/ville inte ens se klart på Idol. Det va iof skittrist men mest väljer jag att krypa till kojs för att det ska bli lördag. Inte för att lördagen bjuder på nått speciellt mer än jobb men då är vi närmare söndag. Söndagen bjuder även den på jobb men med den lilla gemytliga skillnaden att det blir gratis mat på restaurant på kvällen, och gratis är ju gott! Chansen finns att det även bjuds på ett glas rött eller två.
Go natt! (kväll)
Visst är det roligt med teknik!? Jag säger som min vän Johannes jämt sa förut: ”Vi går och kollar på saker med sladd”.
Idag fick jag mitt bluetooth headset till min nya Ifån 4S. I love it! Äntligen kan jag slippa den där jävla sladden och ändå kunna lyssna på musik och prata utan att ha nån jävla sladd i vägen. Jag fattar inte varför Steve har haft så svårt att få fram ett trådlöst alternativ! Nu är det här en konkurrents lösning, men det fungerar utmärkt ändå!
Att jag kan bli så glad över ny teknik! Ny telefon och lyckan känns total! Vilken primitiv människa jag är!
Siri! Do you like the new iPhone?
Klockan relativt tidigt i går morse bryter sig två personer in på hotellet. Dörren dom väljer är en osmart väg att välja om man vill förbli osedd, men de knallar in som om de inte gjort nått annat. De har det iof säkert inte gjort heller med tanke på att dom inte såg stenrika ut så deras inkomst består nog av diverse billigt krängt stöldgods. Jag undrar dock hur dom tänkte när dom efter det här brytet ”bara” får med sig fyra backar Lokaflaskor. Va tanken att hälla ut vattnet och panta? Eller tänkte dom köra en fest med bubbelvatten? Eller dom kanske planerade att sälja tillbaka det till oss!? Dom borde ju hur som helst blivit avsevärt missnöjda när dom endast fick med sig vatten. Som dessutom är förbannat osmidigt att baxa iväg och särskilt om dom nu skulle få snutjag. Ja, det hela slutade ivf med att vi kom på dom så dom droppade backarna å pinnade iväg utan rånbytet. Stackare!
Jag vill skriva och därför gör jag det! Jag har inget att komma med mer än att jag vill att bloggen ska leva… Den lever ju egentligen inte så förfärligt mycket men jag vill ändå!!! Hemgång kl 00.24 är olikt mig, men va gör man inte för att inställa sig på jobb imorrn!? Lördag och det hela avslutas med en jack och cola och Lulu. Som jag skrev tidigare så gillar jag Lulu. Jag vidhåller mitt uttalande, Lulu är briljant! /M Hedeby
